Om mig

Här möts reseabstinens med ett genuint intresse för lokala maträtter och en passion för annorlunda upplevelser.

Jag, Jenny, har ett nedärvt reseberoende. Njuter lika mycket av planeringen, som av resan och när jag kommer hem älskar jag mitt hus och mitt hem. Ett litet tag. Sen gror en liten idé, något inspirerande far förbi och helt plötsligt pekar flödet åt ett håll. Ett nytt resmål.

Just nu, i en fas i livet, där vi (jag, min man, ibland nåt av barnen) vill se mer, uppleva mer och lära mer. Började plugga igen vid 50+ och det passar mig alldeles utmärkt, men ekonomiskt hållbart är det inte. Många små projekt på gång för att få det att gå runt. Vissa bra, andra inte alls. Hoppas kunna skriva mig till framgång.

Föredrar det enkla framför det tillkrånglade, skav framför perfektion, upplevelser framför prylar och genuint framför tillrättalagt.

Gillar av någon anledning vulkanöar. Kargt och ogästvänligt och bördigt grönt på samma gång. Är fascinerad av alla slags naturfenomen och älskar solnedgångar. Och soluppgångar.

Jag hoppas kunna inspirera dig till att packa väskan, resa ut i världen, beställa in något du aldrig har smakat förut och därifrån upptäcka världen med alla dina sinnen.

”Att planera en resa är att ge sina drömmar en adress”/Okänd

Varför?

Nyårsafton 2021. Detta var vändpunkten. Avslutade årets sista dag med en solnedgång över La Gomera och sedan en fantastisk stjärnskådning på Teides sluttningar.
En kväll jag aldrig kommer glömma.

Efter detta ville jag ha mer: av jorden, tiden, av familjen…inte bara jaga runt i sitt ekorrhjul för att få pengar till att betala för saker som man inte behövde eller knappt ens ville ha.

Vi började bli trötta i våra kroppar av stress och hårt arbete. Vad var meningen?

Det var en konstig tid, vi var mitt i en pandemi, som skulle följas av en ekonomisk kris, där elpriser, matpriser och räntor skenade, företag kursade, folk blev arbetslösa.

Vår första plan var att under 5 års tid arbeta för 2027 kunna öppna ett AirBnB på Teneriffa- La Casa Amarilla, men världen förändrades hastigt.
Systemen håller på att kollapsa, länder är i krig, men även i fredliga länder med högt besökstryck är befolkningen i kamp mot turismen, som urholkar och sliter på deras öar, städer och världsarv.
Investerare köper upp hus och bostäder på Mallis, Kanarieöarna och Barcelona och gör att den inhemska befolkningen inte har råd att bo kvar, leva och verka.
Ville vi verkligen bidra till det? Nej, absolut inte!

Skulle vi fortsätta hävda vår rätt att resa, på andras bekostnad? Dom behöver ju oss!? Eller är det bara något vi rättfärdigar oss med?
Och går det att resa utan att lämna negativa avtryck (footprints)?

För mig och min familj är att resa, att utvecklas. Att få nya intryck och att lära känna andras sätt att se på omvärlden. Resor som jag tror gör oss lite mer ödmjuka och medmänskliga än vi var innan. Resa för resa.

De senaste två åren har jag försökt ta reda på om det går att resa hållbart, vad det krävs för förändringar av oss som besökare, men även av de som jobbar inom branschen.
I våras tog jag examen som affärutvecklare inom besöksnäringen och jag har lärt mig massor, men ändå famlar jag mig fram i en hastigt föränderlig värld.

En central del av det hållbara resandet, eller ännu hellre det medvetna resandet, handlar om att förstå hur mina val som resenär påverkar miljö, människor, djur och lokala kulturer och detta kan vi alla bidra med genom att göra aktiva val istället för att slentrianmässigt bara boka en resa. Vi kan välja att stötta den lokala ekonomin på plats istället för att pengarna försvinner i väg i bokningsbolagens, hotellkedjornas och researrangörernas fickor. Att hitta andra platser att besöka än de allra största turistattraktionerna.

Alla kan inte göra allt, men vi kan alla göra lite. En upplevelse i taget. Min förhoppning är att jag genom denna blogg, kan inspirera till just medvetna val, utan pekpinnar och dåliga samveten.