Resa med smak. Resa digitalt.

Tänk dig att du sitter hemma i ditt vardagsrum. (Vill du komma i helt stämning, rullar du ner i texten och sätter igång musiken, sen kan du börja läsa)

Du är omgiven av stora säckar med all världens kryddor i praktfulla färger. Flätor med vitlök och chili hänger från träställningar från taket. Det doftar kanel, curry och bockhornsklöver. Genom kryddornas doft tränger ljud och nya dofter från gatuköken, som trängs i den smala gränden. Du befinner dig mitt i en indisk matmarknad och dofterna får magen att dra ihop sig och kurra av hunger. Den ena indiska curryn efter den andra materialiseras framför dina ögon och du väljer till slut en färgglad linssoppa, en dhal, tillsammans med rykande färska naan.

Du stoppar skeden i munnen och plötsligt framkallas den exakta balansen av umami, sälta och surhet från soppan. Din hjärna, som matas med synintryck, ljud, doft och smak, drar slutsatsen att du är där. Kroppen är kvar på stolen där hemma, men medvetandet har rest tusen mil bort. Det som länkar dig mellan ditt vardagsrum och matmarknaden i New Delhi är ett par VR-glasögon, digitaliserade dofter och avancerad aromatomisering.

Redan idag finns produkter, som till exempel “Norimaki Synthesizer”, framtagen av  Homei Miyashita, forskare på Meiji University i Japan och “Vocktail” och “The Digital Lollipop” framtagna av forskare vid universiteten i Singapore och Maine, USA. Dessa “gadgets”  fungerar på lite olika sätt, antingen genom elektrisk stimulering av tungan eller genom att man slickar på små gelebitar på en handkontroll. Gemensamt för produkterna är att de stimulerar receptorerna på vår tunga att känna grundsmakerna: sött, surt, salt, beskt och umami

Historiskt sett har smak och doft varit de mest svårfångade sinnena i den digitaliserade världen. Vi har kunnat fotografera arkitektur och spela in ljudlandskap, men smaken av en solvarm tomat på en marknad på Kreta eller doften av en espresso på en bar i Rom har varit bundna till tid och rum. De har krävt vår fysiska närvaro. När nu dessa kemiska molekyler kunnat avkodas och översatts till digitala koder, har den sista barriären för vad en virtuell resa kan vara, rämnat.

Denna digitala smakresa förändrar vår relation till världen på flera plan. För det första demokratiserar den upplevelser. Att resa fysiskt är ett privilegium förbehållet dem med ekonomiska resurser och fysisk rörlighet. En digital smakresa kräver varken flygbiljett, pass eller en fungerande kropp.

För det andra innebär det en revolution för den hållbara turismen. Om vi kan tillfredsställa vår nyfikenhet och vår hunger efter det främmande genom digitala smakresor, kan vi minska det ekologiska fotavtrycket från massturismen utan att för den sakens skull isolera oss intellektuellt eller kulturellt.

Men ärligt talat, hur ofta används nya innovationer för att i första hand öka tillgängligheten och stötta hållbara alternativ? När smak och doft blir till digital kod blir de också programmerbara. Det innebär att de kan kontrolleras av de företag som äger hårdvaran och algoritmerna. Vem kommer att ”äga smaken”? Hur långt kan man gå i jakten på perfekta smaker?

Smakminnen innehåller dessutom mer än bara doft och smak, hela situationen runt omkring måltiden spelar stor roll. Den så kallade “kontextens makt” består av vår sinnesstämning, temperaturen, sällskapet, matens färg, form och våra tidigare erfarenheter. Charles Spence som är ledande inom gastrofysik (hur våra sinnen samverkar kring mat) har i boken; The New Science of Eating, skrivit om hur ljud, ljus, porslinets tyngd och miljö förändrar hur hjärnan tolkar smak. Något mer komplext än att bara slicka på en elektrisk klubba, med andra ord.

Den digitala smakresan utlovar total frihet och gränslösa upplevelser, men kritiker menar att vi riskerar att byta ut vår sista biologiska fristad – den fysiska, oförutsägbara och äkta matupplevelsen – mot en steril, kontrollerad och kommersialiserad illusion.

I väntan på att själv kunna befinna mig på en matmarknad i New Delhi, går jag hellre ner på min indiska favoritrestaurang, lyssnar på slamret från köket, sorlet från uteserveringen och lösryckta meningar från mina bordsgrannar. Vilar blicken på svartvita affischer med Bollywoodstjärnor och njuter av rytmerna av bakgrundsmusiken. När min Bhuna Lamb kommer in, känner jag doften på långt håll. Jag urskiljer vissa kryddor; vitlök och ingefära, något jag inte kan placera. Ögonen vidgas av åsynen av den puttrande grytan i de vackra kopparskålarna, en kall flasköl med en färgglad etikett och frasiga naan. När jag sedan stoppar gaffeln i munnen översköljs jag av tacksamhet att detta är på riktigt och inte en artificiell illusion.

Vår indiska favoritrestaurang i Malmö är Kontrast och ligger på Möllan. Favoriträtten är Ambersari Bhuna Lamm.