En crash course i minoisk kultur och meze hos vännerna under platanen.

Bör man ha sett Knossos? Som gammal antikvetare med intresse för historia och konst, så måste jag svar ja. Den minoiska kulturen på Kreta är en av Europas första högkulturer och dess storhet byggde på handel, snarare än erövringar. Den blomstrade mellan 3100 -1100 före vår tideräkning, tack vare Kretas strategiska placering i östra Medelhavet. Man var goda sjömän, handeln med olivolja, vin, keramik, honung och vackra tyger gav ekonomiskt välstånd och dessa rikedomar användes till att bygga de stora praktfulla palatsen i Knossos, Phaistos och Malia. Man utvecklade ett skriftspråk, Linear A, oberoende av andra skriftspråk i området och kulturen hade nog överlevt länge om den inte drabbats av stora katastrofer som jordbävningar, Theras vulkanutbrott på Santorini, med efterföljande tsunami och bränder som härjade på hela ön.

Är det värt att åka till Knossos? Tveksamt. Bor du i närheten och kan ta dig hit tidig morgon eller sen kväll, så får du mer ut av upplevelsen. Det är dessutom svalare. Vet inte om vi hade otur denna gång, men mycket av det jag ville se, som “delfinfresken” och “tjurhornen” var inte tillgängliga. Inträdet är rätt saftigt, om man bara vill ta en snabb titt. Vi valde att komma hit på eftermiddagen för att slippa den största trängseln, vilket nog är bra, därför körde vi först söderut från Rethymnon, ner mot Messaraslätten.

Vårt första stopp var Agia Triada (Agia Trias) som är en arkeologisk utgrävningsplats nära palatset i Phaistos. Här var vi helt ensamma, det kostade €3 i entré och utsikten över Messarabukten tog verkligen andan ur en. Vill man bara känna historiens vingslag och uppleva en genuint vacker plats, så är detta en bra början och en utflykt som ger valuta för pengarna. Vill man ha mer, så ligger palatset i Phaistos, ett stenkast bort, samt ett arkeologiskt museum, ytterligare några stenkast därifrån.

I området hittar man även byn Matala, känd för sina små grottor, som både varit gravar och bostäder och milsvis med långa stränder, med och utan folkmassor.

Vi hade redan kört i närmare 2,5 timme och hade siktet inställt på Knossos och någonstans att äta på vägen, så Messarabukten fick vara till en annan gång. Tack vare Google Maps hade jag hittat en liten mezerestaurang på halva vägen, som verkade lovande:

Meze hos vännerna under Platanen Μεζεδοπωλεῖον Ὁ Πλάτανος τῆς Παρέας 

En liten lektion i grekiska restaurangglosor. Μεζεδοπωλεῖον / Mezedopolion är en krog eller restaurang som specialiserar sig på meze, det vill säga smårätter som man delar på. Ὁ πλάτανος  – O platanos  Plataner är stora träd som känns igen på sin flagnande bark och stora lönnliknade löv. Ger härlig skugga. τῆς παρέας / is pareas något som tillhör gänget, kompisarna eller den sociala samvaron, ”pareas” syftar på en nära vängrupp som umgås och delar mat.

Vägen in i byn Apomarma gick över en bro, så smal att vi knappt kom över med bilen. Lika smal var gatan som ledde rakt in på byns torg, med den stora platanen och i dess skugga en trevlig liten restaurang precis som namnet lovade. 

Vi åt: Marinerade rödbetor, bondbönor, tzatziki, dolmadakia, souvlaki på kyckling och fläsk, grekiska köttbullar och en bondsallad.

Deras 5 stjärnor talar för sig själv.

Otroligt nöjda med vår lunch, satte vi kurs mot Knossos, där vi slapp köer och trängsel, men eftermiddagsvärmen var påtaglig och platser med skugga nästan obefintliga. Stoppet blev inte så långt, men eftersom vi grundat med Agia Triada, så räckte det för oss. Ett dopp i Agia Pelagia strax utanför Heraklion fick avsluta dagens äventyr och vi körde vidare mot Kato Stalos och Chania längs den vackra kustvägen på öns norra sida. En tio timmars utflykt med närmare sex timmars bilkörande tar lite på krafterna, minoisk kultur och vackra vyer men framförallt en alldeles fantastisk delad måltid mitt ute i ingenstans ger energi, så på det hela taget en trevlig utflykt, men kanske inget vi gör om.